Om musik o dess inverkan på min sinnesstämning…
Sitter på bussen o skriver detta inlägg o filosoferar lite om musik o dess inverkan på hur man mår…allteftersom låtarna i min Mp3 surrar på..
Just nu klarar jag inte av att höra Ironik – ”Stay with me” för då tänker jag bara på Stella….å andra sidan lyssnade jag nyss på Brick & Lace – ”Love is wicked” och då får jag sån himla energi att jag blir sugen på att ge mig ut på en joggingtur i skogen…vilket jag också utnyttjade i somras då jag joggade i just skogen, då lyssnade jag på just den låten för att orka jogga vidare.
Det här med Stella är som ett öppet sår just nu känner jag. Var på mitt kusinbarns 5 års kalas i eftermiddags (läs söndagseftermiddag) och då kom min kusin o hans fru fram till mig o kramade om mig o sa att de beklagade sorgen…o då var jag nära att bryta ihop, men jag bet ihop, ville ju inte förvandla ett glatt 5 års kalas till en sorgestund…
När det händer jobbiga saker i livet känner jag verkligen att man går igenom faser av sorgen..just nu har jag kommit till fasen då jag helst vill glömma att Stella någonsin har funnits o helst av allt skulle jag ta ett glömskepiller bara för att bli av med alla minnen. Likadant var det för lite mer än 3 år sedan då mitt ex gjort slut med mig. Då trodde jag verkligen att jag skulle gå under och pratade ofta om det här ”glömskepillret” och önskade att det fanns just ett sånt piller som man kunde ta vid behov.
Idag vet jag ju att jag överlevde utan det här pillret o faktum är att hade inte det där jobbiga hänt så hade jag ju inte hittat min underbara Eric….nej det är jobbigt när det händer saker i livet man inte kan råda över men man får försöka tänka att det som inte tar kål på en…det stärker en.. på något mystiskt vis…
Just nu klarar jag inte av att höra Ironik – ”Stay with me” för då tänker jag bara på Stella….å andra sidan lyssnade jag nyss på Brick & Lace – ”Love is wicked” och då får jag sån himla energi att jag blir sugen på att ge mig ut på en joggingtur i skogen…vilket jag också utnyttjade i somras då jag joggade i just skogen, då lyssnade jag på just den låten för att orka jogga vidare.
Det här med Stella är som ett öppet sår just nu känner jag. Var på mitt kusinbarns 5 års kalas i eftermiddags (läs söndagseftermiddag) och då kom min kusin o hans fru fram till mig o kramade om mig o sa att de beklagade sorgen…o då var jag nära att bryta ihop, men jag bet ihop, ville ju inte förvandla ett glatt 5 års kalas till en sorgestund…
När det händer jobbiga saker i livet känner jag verkligen att man går igenom faser av sorgen..just nu har jag kommit till fasen då jag helst vill glömma att Stella någonsin har funnits o helst av allt skulle jag ta ett glömskepiller bara för att bli av med alla minnen. Likadant var det för lite mer än 3 år sedan då mitt ex gjort slut med mig. Då trodde jag verkligen att jag skulle gå under och pratade ofta om det här ”glömskepillret” och önskade att det fanns just ett sånt piller som man kunde ta vid behov.
Idag vet jag ju att jag överlevde utan det här pillret o faktum är att hade inte det där jobbiga hänt så hade jag ju inte hittat min underbara Eric….nej det är jobbigt när det händer saker i livet man inte kan råda över men man får försöka tänka att det som inte tar kål på en…det stärker en.. på något mystiskt vis…
Kommentarer
Postat av: Linda
hej, nä maria ska inte gifta sig... hm, inte va jag vet allafall, har du hört nåt eller?? =) d är en kompis till mig som heter hanna som ska gifta sig me sin magnus! =) kram
Trackback