norrlandsprinsessan

Ja jag vet inte hur jag ska känna...idag åker jag hemåt, hemåt mot Gävle. Något som jag har längtat efter, ja i säkert 1 månad iaf...men idag känns det bara konstigt.
Eller...det började egentligen igår kväll, när jag skulle försöka sova, jag låg o tänkte igenom de 4 månader som har gått sen jag kom hit efter sommaren och kom underfund med att det här är hemma nu. Och då menar jag verkligen hemma. När jag åkte hem till Gävle för ett år sedan längtade jag så att jag höll på att gå åt...o nu är jag inte säker på om jag längtar :S
Då, för ett år sen, sa jag sen när jag åkte tillbaka till Umeå, att jag "åker tillbaka till Umeå" Nu heter det "jag åker hem till Gävle över jul" och "jag åker hem till Umeå igen" (alltså när jag åker tillbaka hit i januari) Krångligt?

När jag pratade med Hellan för någon vecka sedan om att börja känna sig hemma på ett ställe, sa hon att hon hade hört någonstans att det tar typ 1 år för en människa att rota sig och börja känna sig hemma på ett ställe. Och kanske är det det som har hänt mig här, för nu har jag ju faktiskt bott här i snart 1 ½ år :)

Umeå har blivit hemma för mig....ja så är det nog...och ursh nu får jag goosepimps på armarna....
Men tyck inte illa om mig gävlebor - Gävle kommer alltid, alltid att vara hemma på ett eller annat sätt, och på tal om goosepimps på armarna så kommer nog aldrig dom goosepimpsen på armarna sluta komma när tåget kör in emot gävle station och jag åker igenom hille, hagaström, och saktar in när vi kör förbi nordost...och man ser brandstationen....och vips så står man där på stationen igen...

Jag har sagt det 100 gånger men jag säger det en gång till, två saker har umeå INTE, och båda dessa saker kan båda två få mig att flytta härifrån....
1. min älskling
2. IKEA ;)
Ingen av dessa två anledningar verkar vilja dra sig åt Umeå för tillfället...Fast i och med att jag har gått 1 ½ år nu så har jag faktiskt bara 2 år kvar på min utbildning...och om man räknar bort praktiken på ett halvår så är det bara 1 ½ år kvar - vilket innebär att jag har gjort halvtid på Socionomprogrammet istället - hurra för mig!!                                     
                                                 

Okej idag var det alltså meningen att jag skulle jobba lite mer med min B-uppsats, men tyvärr så är min motivation spårlöst försvunnen...
Jag gick inte på Afro Power Dance idag för att då tänkte jag att om jag skippar det så får jag en timme till att skriva på....men vad gör jag?

Jo jag sätter igång o storstädar rummet!! Dammsuger o skurar golvet o torkar av skrivbordet.....och när jag är klar med det och går in i badrummet för att hälla ut skurvattnet så upptäcker jag att det även är ganska skitigt i mitt badrumsskåp - så varför inte städa det med?
Nej det här håller inte....motivation vart är du?
Jag tyckte liksom att det var aptråkigt att transskribera och nu när det är klart, den liksom riktigt jobbiga biten som inkluderar att sitta o höra på samma band o skriva, skriva och skriva av allt detta som sägs i liksom minst 4 timmar...ja då vill jag typ inte fortsätta med den roliga biten... (märk att det där med " roliga biten" det är min handledares ord) ...som är att analysera..

Jag tror att jag har någon slags moralpanik också, jag åker ju hem över jul o nyår till Gävle och någon gång i september så skrev jag en lista på saker jag skulle göra " när jag hade tid":

* Sätta ihop min hurts som jag köpte i somras och tog med mig hit (avklarat i fredags då hellan och jag kollade på Blades of glory , simultanförmåga är bra inte sant?)

* Färgkordinera min garderob (ja ett I-lands problem när man har så många garderober och så många kläder att man varje morgon har problem att hitta de kläder man tänkt ha på sig)

* Packa upp en flyttlåda, fylld med saker jag antagligen inte behöver, eftersom jag inte har saknat dem ännu - Icke avklarat

* Sen en punkt som lades till efter mitt besök i Gävle, då jag var på barnens hus och köpte ngt tavelset i rött och lila, med abstrakta tavlor som man skulle måla själv, detta paket med tavlor ligger fortfarande i ett hörn i vardagsrummet och tittar anklagande på mig

Ja, det är liksom allt det här som jag skulle vilja hinna med innan jag åker hem, så att jag slipper komma tillbaka i januari och behöva ta itu med min "lista" igen ...fast man kanske ska va stolt över det man har gjort, snarare än det man inte har gjort?

Nej nu har det nog torkat i ena hyllan i badrumsskåpet, dags att ta nästa :)
Ciao!!

Ja i fredags gick jag upp i ottan (sju på morronen) detta för att åka ner till stan o stationen för att möta lillebror....ja tänk att jag fick hit honom min bror! det trodde jag nästan inte.....här är iaf vad vi har gjort i helgen:

*Gått förbi skolan så brorsan vet vart jag befinner mig om dagarna :) Vart inne i Umeå centrum o kollat runt, brorsan har shoppat en Peakväska (röd) o en tshirt o jag shoppade en julklapp till älsklingen, ätit sen lunch på Starz, brorsan bjöd....tur det eftersom man själv är fattig student. Besökte även bolaget..

*Sen hem till Geografigränd, laga tacos med hellan, maria o lovisa - kolla på idolfinalen + fredag hela veckan sen sova

* Lördag var vi ut till ersboda o kollade in ngn outlet, sen ner på stan o äta på mitt jobb (MAX) sen hem igen o börja förfesta....sen vidare till Corona där vi dansade, drack Sambucca Baileys, o öl o ännu mera shots....ja o sen efter två vandrade vi....jonte va pigg o hungrig så han satt uppe till halv 5 i köket  med maria o åt prinskorv o snackade, jag själv var aptrött och däckade i sängen

* O idag söndag, så soooov vi länge, sen dega lite i soffan, gick till IKSU för att bada bubbelpool o bada ångbastu ( den ultimata bakistreatmenten man kan få) o visa brorsan bästa gymet i sverige såklart ;) ! Han va impad kan jag säga.....Hem igen, äta korvgryta, fika, sen fick jonte packa ihop sina pinaler o vi tog oss ner på stan där hans tåg skulle gå vid halv 10

O som vanligt så tyckte jag ju som alla gånger när jag får besök, att dagen då besöket liksom kommer, att då är det eeevigheter tills den ska åka hem, o sen vips står man där o vinkar hejdå på flygplatsen, järnvägsstationen eller busstationen......o det känns sådär tomt liksom....helt ba tomt i hjärtat...

Nu har jag iaf insett hur mycket jag tycker om min lillebror. För i helgen så var han verkligen inte som min lillebror, utan mer som en polare....jag kände mig inte irriterad på honom en sekund tror jag....Eller har man bara blivit vuxen då? När man inte längre stör sig på syskonen som man gjorde förut? Att bo såhär långt ifrån min familj o mina vänner har verkligen gett mig perspektiv på saker o ting....jag har sagt det förut o säger det igen -

Såhär snygga va syskonen Hilmersson i lördags....

Så lillebror om du läser det här: Tack för att just DU är min lillebror, du är helt enkelt bäst!
O det va jättekul att du tog dig tid o kom hit :D