En såndär ledsam dag....
Nu har jag precis kommit hem från jobbet, va tvungen att ringa mamsen o prata av mig innan jag fortsätter att "blogga av mig" dagens händelser....det var en tant som dog på jobbet idag. För er som inte vet det, så sommarjobbar jag på hemtjänsten.
Redan i fredags var jag till den här tanten, Inga när jag jobbade på kvällen. Då var hon skakig o såg ut att inte må så bra, dessutom hade hon kissat på sig...nåt som hon aldrig har gjort förut (vet jag nu såhär i efterhand). Men jag ringde hennes son o han skulle komma dit senare på kvällen. Sen kom jag dit igår på förmiddan igen o då hade hon gjort på sig, ja nr2 ni förstår...ursh det luktade hemskt....o jag fick upp henne ur sängen o fick i henne lite fil iaf...sen ringde jag hennes anhöriga igen o dom skulle åka dit senare. Pernilla (en annan sommarvikarie) jobbade på em och när hon åkte dit låg Inga på golvet...så hon larmade en ambulans....och nu idag så kom vi till jobbet o undrade hur det hade gått med lilla Inga...så ringer sonen på min telefon vid lunch, jag hade "anhörigtelefonen" idag...han låter jätteledsen på rösten men säger lungt o sansat att hans mamma gick bort i morse....
Lilla Inga, hon var dement så hon hade säkert mått dåligt länge, men inte kunnat uttrycka det....och jag bara önskar att jag hade sagt till henne sista gången jag såg henne vilken go tant hon var!! Hon var verkligen världens sötaste....glömde bort det mesta och sa ofta som svar på när man ropade när man kom in: "Inga" och då svarade hon -" Ja det är Inga Slöman", för hon tyckte alltid att hon var så trött och slö....
Nu ikväll när jag har kommit hem från jobbet har jag svårt att släppa det här, man är chockad för att det gick så fort, sist i tisdags stod jag och skämtade med henne när vi väntade på taxin...o nu finns hon inte längre....åsså tänker man på hennes familj, hur jobbigt måste inte det här vara för dem? Jag får försöka trösta mig med att hon nu är på ett bättre ställe där hon inte har ont....
Redan i fredags var jag till den här tanten, Inga när jag jobbade på kvällen. Då var hon skakig o såg ut att inte må så bra, dessutom hade hon kissat på sig...nåt som hon aldrig har gjort förut (vet jag nu såhär i efterhand). Men jag ringde hennes son o han skulle komma dit senare på kvällen. Sen kom jag dit igår på förmiddan igen o då hade hon gjort på sig, ja nr2 ni förstår...ursh det luktade hemskt....o jag fick upp henne ur sängen o fick i henne lite fil iaf...sen ringde jag hennes anhöriga igen o dom skulle åka dit senare. Pernilla (en annan sommarvikarie) jobbade på em och när hon åkte dit låg Inga på golvet...så hon larmade en ambulans....och nu idag så kom vi till jobbet o undrade hur det hade gått med lilla Inga...så ringer sonen på min telefon vid lunch, jag hade "anhörigtelefonen" idag...han låter jätteledsen på rösten men säger lungt o sansat att hans mamma gick bort i morse....
Lilla Inga, hon var dement så hon hade säkert mått dåligt länge, men inte kunnat uttrycka det....och jag bara önskar att jag hade sagt till henne sista gången jag såg henne vilken go tant hon var!! Hon var verkligen världens sötaste....glömde bort det mesta och sa ofta som svar på när man ropade när man kom in: "Inga" och då svarade hon -" Ja det är Inga Slöman", för hon tyckte alltid att hon var så trött och slö....
Nu ikväll när jag har kommit hem från jobbet har jag svårt att släppa det här, man är chockad för att det gick så fort, sist i tisdags stod jag och skämtade med henne när vi väntade på taxin...o nu finns hon inte längre....åsså tänker man på hennes familj, hur jobbigt måste inte det här vara för dem? Jag får försöka trösta mig med att hon nu är på ett bättre ställe där hon inte har ont....
Kommentarer
Trackback